ESM Spitfire

Då blir det 3-blad 16x10 vid första flygningen? Idag var det för övrigt riktigt nära att jag åkte ut och flög men tyckte inte att vinden ville ge med sig riktigt. Flög du någonting?

Tyvärr blev det ingen flygning idag, liksom du var jag påväg men det där rackarns blåseriet var ivägen. Körde hemma. Grannarna körde grästrimrar och klippare om vartannat, så lite fyrtakts-sång i grannskapet piggade upp (tyckte i alla fall jag ). Låter inte riktigt som en Merlin, men nästan

3-blad 16X10 blir det. Skall investera i en Alu-spinner istället. Känns för läskigt att starta den där pjäsen för hand och min fina glasfiberspinner håller inte för el-start. Jag får arkivera fakturan under "läropengar".

Jungfruturen avklarad med hedern i behåll Det kändes bra. Den flyger fantastiskt fint, snäll som en trainer. Det blev tre vändor igår. Dock är det något mystiskt med motorn. På marken gick den bra, men i luften så bluddrade den bara i det övre registret. 3/4 gas så gick den rent, fullt så bluddrade det. Provade att ställa den på den snåla sidan på marken, ingen skillnad i luften. Bluddrade även vid lågpass - 3-4 meters höjd. Tips på vad felet kan vara emottages tacksamt.

Härligt, får lov att gratulera! Strax över vilopuls eller . Nu minns jag inte om du hade tryckmatning eller inte men om så är fallet så hade jag testat med att rycka den. Annars kan man ju snåla till den lite till, det är ju ändå viktigast hur den går i luften. Ska bli kul att se den i luften. Landade du med klaff?

Jag landade inte med klaff, jag hade fullt upp med de vanliga spakarna . Det var ju perfekt väder med lite vind från rätt håll, så hela övningen var faktiskt ganska odramatisk. Pulsen låg som du antog, strax över vilopuls

Jag får prova att rycka tryckslangen. Det som var konstigt var 1) startade gick bra på marken, men så fort den kom upp i luften så bluddrade den på fullt. Jag landade och provade full gas och den gick bra igen. Omstart av motorn och prova igen, samma visa.

Vad är skillnaden att hålla fast den på marken kontra fri flykt i luften?
Troligtvis får den nog ändå för mycket soppa i luften? Testa att snåla in mer.

När du flyger med den bluddrande motorn, gör en kraftig sväng (med höjdrodret) som genererar många g. Ifall motorn går bättre då så går den för fett, om den går ännu sämre går den för snålt (men det låter som om den går för fett enligt mig). Hur ligger taket på tanken i förhållande med förgasaren i höjdled? Jag ser att du har motorn inverterat, och jag skulle avrekommendera det för prestandans skull; det blir en alltför stor potentialskillnad mellan sopp och förgasare. Det gör både att den går fett i början och snålt i slutet och att potentialskillnaden är väldigt lättpåverkad utav g-krafter (vilket du förmodligen vill kunna ha i en jaktmodell ). Är det möjligt att t ex horisontalmontera motorn?

Att horisontalmontera motorn är fullt möjligt, men för mig så försvinner för mycket känsla då jag tycker det är fult. Nästan hela motorn kommer att sticka ut, samma vid siodmontering. Jag har justerat tank kontra förgasare så gott jag kan och som det är nu ligger de i linje med varandra, vilket borde fungera hyggligt.

Jag är inne lite på linkans spår med att ta bort tryckmatningen. Kan det vara så att trycket blir för högt vid fullgas när bränslet pressas bakåt i tanken vid högre hastighet? På marken går den nämligen kalasbra och har ingen tendens att bluddra.

Jo det förstår jag, det ser ut att vara en riktigt fin kärra. Har du provat att ställa den lite snålare (om du vågar det, akta så den inte baktänder)? Motorn varvar ju mer i flykt än på marken, så trycket borde ju vara högre vid samma gaspådrag i luften.

Det kan vara mer historiskt korrekt att ta bort tryckmatningen; i början av kriget, när Spitfire-motorerna hade förgasare, så kunde Me-109 (som hade Bosch-insprutning) bara rolla så blev de av med spittarna - för rollade de så dog motorn, som på Chipmunken/Tiger Moth Jag tror du kan få liknande effekt om du tar bort tryckmatningen. Hör gärna av dig om hur det går!

Jag tror att jag nu vet vad felet består i. Efter flertalet mail till OS support vet jag att de hävdar med bestämdhet att motorns maximala arbetsvarvtal skall vara 8000 rpm. Min fråga om varför man marknadsför en motor där maximal effekt uppnås vid 9000 rpm, men aldrig motorn får nå dit, kan de inte lämna ett bra svar på.

Dock finns det andra sköna modellflygarspecialister ute i landet som har meddelat mig en förklaring vad problemet består i och hur det går att förbättra. Tydligen är fjädern till avgasventilen för klent dimensionerad, så den hänger inte med vid högre varvtal. Därav tappar den effekt och bluddrar. Presenterad lösning är att köpa en ny insugsfjäder och placera den på avgasventilen istället. Den är betydligt hårdare. Detta är nu utfört tillsammans med att jag tagit bort min tunga propellerbricka och ersatt den med en specialfräst tyngd vid motorfästet. Provflygning är tänkt att ske i eftermiddag/kväll om vädret tillåter.

Återkommer med rapport efter testning!

Där ser man! Hårdare ventilfjädrar, det ska jag komma ihåg. Gammal hederlig trimningsteknik för att uppnå fabriksprestanda, lite förvånande på en OS motor kan man ju tycka.... Jag är dessutom helt övertygad att det är mycket bättre att hänga vikten fram någon annanstans än i vevaxeln, i alla fall när vi pratar om mer än 100g. Du hade väl runt 300g om jag minns rätt. Jag antar att det inte blev någon provtur ikväll, vinden var ganska hård och elak.

Här kommer en fullständig rapport på veckans aktiviteter:

Ett problem var att ljuddämparen gärna skakade loss. Eftersom den sticker ut ur ett hål blir det gärna jobbigt och risken för att skada kåpan är avsevärd. Jag tillverkade ett enkelt stöd som fästes i brandväggen och hindrar ljuddämparen att rotera, även om en mutter släpper.


Nästa steg i utvecklingen var att ta bort den 300 g tunga propellerbrickan. Det kändes aldrig riktigt bra. En avvägning gjordes och resultatet gav en vikt på rätt ställe på 220 gram (Har ju aluminiumspinner nu istället för glasfiber). Jag fräste till en järnbit med rätt passform och vikt och skruvade fast den.


Nästa steg var att byta ut ventilfjädern på avgasventilen. En ny insugsventilfjäder var inhandlad på model-craft. En dyr pjäs det där, ca 28 kr...
På bilden ser ni fjädern som är lite längre, det är insugningsventilfjädern. Det är en avsevärd skillnad i kraft på de två.
Det är alltid spännande att göra något för första gången. Toppen skruvades av. Jag sågade till en liten träbit som fick plats i förbränningskammaren och tog fram 7:ans hylsa. Placerade prylarna i ordningen träbit- topp- 7:ans hylsa. Tog fram en liten hammare och slog till -lätt men bestämt. Där släppte ringen och nu gick det lätt att trycka ner brickan runt ventilen för att få ut de 2 kilarna. Sedan var det bara och montera ihop igen. Inga större konstigheter.


Sedan blev det dags för provkörning. Vädret var väl inte helt optimalt, men nyfikenheten överbryggar det mesta. Jag packade in några extra Spitfires för säkerhets skull. De är ju så rackars kul att flyga.




Väl framme vid fältet stod strutarna rakt ut, så jag började att montera ihop kärrorna. Under tiden kom Johan ut och började frisera fältet. Jag satte dit en 3-bladig 16x8, fram med startmotorn och brum-brum. Den startade direkt. Det första jag la märke till var gasresponsen, helt fantastisk. Det var förmodligen den tunga propellerbrickan som ställde till det tidigare. Full gas och nåljustering, gudars vad den sjunger fint. Inget bludder här inte. Fram med varvräknaren, full gas. Peakvärde på 9350 rpm, stannade sedan på 9200 rpm. Vilket tryck! Värt att nämna är att jag kört samma propeller på min Thunder Tiger F-130 som levererade 7500 rpm. Det skiljer 100 gram i vikt på motorerna...
Detta kändes ju riktigt bra, dags för nästa storlek. Det monterades en 3-bladig 16x10, start och nåljustering. Peakvärde 8400 för att sedan stanna på 8300 och fortfarande en riktigt fin gasrespons. Jag slängde ett öga på vindstrutarna som inte längre stod rakt (hela tiden). Det får gå, men jag körde med H9-spifiren först för att minska nervositeten en skvätt. Sedan var det dags, start av motorn, ut på fältet. Gasa på och upp i det blå! Den flyger fantastiskt fint måste jag säga. Jag skickade upp den på höjd, drog fullt och dök. Motorn sjöng som en gosskör i falsett! Inget bluddrande här inte, den går som en dröm. Gudars vad skönt nu är problemet löst.

Jag landar och upptäcker att motorn rör på sig betänkligt . VAD ÄR DET NU DÅ? Jo det visade sig att jag inte var riktigt klar. Ett nytt bekymmer är upptäckt, dock enkelt att lösa. Tar bara lite tid. Det medföljande motorfästet i nylon är för klent för motorn. Jag kan böja motorn upp/ner 5-7 mm. Det är bara att rita ett nytt och åka till verkstaden och fräsa ett par timmar (När man nu skall hinna med det).
Oavsett känns det riktigt bra nu, när det bara är lite kvar innan ESM :en skall få bekänna färg...

Roligt att du fick ordentlig snurr i maskineriet! Det ska bli gott att höra den varva ur någon meter över fältet!

Sådär, då fick jag några timmar i verkstaden och ett nytt motorfäste blev klart. Stabilare än stabilt. Tyngden jag fräste till tidigare blev såklart för tung, så jag fixade några plattjärnsbitar istället.

Jag hat tagit upp lite mer utloppshål i motorkåpan också, tyckte den blev lite i varmaste laget. Så är den avvägd igen med tyngdpunkten på 117 mm från framkant.


Då är det bara tid som skall sammanfalla med hyggligt väder, efter det så återkommer jag med rapport.

Ja, då kommer jag med rapporten.
Motorfästet fungerade bra, lite väl bra vad det verkar. Nu bluddrade motorn igen. Sannolikt dämpade det svampiga motorfästet motorns möjligheter att varva ut fullt i luften. Ungefär som en dämpad framgaffel på en cykel gör när man vill cykla sitt snabbaste. Vet inte om det är förklaringen, men det var det enda jag kunde komma på. 3-bladig 16x10 är alltså för liten, så det fick bli större eller övergång till 2 bladigt. Valde det senare. Efter ett antal tester och flygningar föll valet på en MA 18x8. varvade 7800 rpm på marken med en statisk dragkraft på ca 8.8 kg. Motorn, propellern och kärran gillade varandra. Den flög riktigt majestetiskt. Den har varit i luften ca 10 gånger och jag gillar hur den är att flyga. Faktum är att det beter sig väldigt likt H 9 spitten, förutom att den känns lite mer nervös i baken vid lite bryskare manövrar.


Tyvärr är det så att den inte längre finns i jordelivet, utan har passerat till de sälla jaktmarkerna. Det var väl oundvikligt att jag skulle råka ut för en krasch av något man gillar förr eller senare...
Sista flygningen, onsdag förra veckan, så slutade min radio att tala med planets mottagare. Vi var en mindre grupp någon förvånade människor som stod och såg hur planet flög utan kontroll i 30 sekunder, innan det en smula bryskt tog i marken.

Dödsorsak letades omgående av oss som var där. Allt i planet fungerade som det skulle, acc var inkopplad och kräm fanns. Kontakt med radion var inga problem. Ingen borde ha kunnat orsakat att radiokontakten bröts. En rangetest utfördes och med rangetest inställningen på radion kom jag 35-40 meter från kärran då kontakten bröts, förutsatt att min arma kropp befann sig mellan sändare och plan. Då jag testat detta tidigare har jag kommit ca 60 meter med bibehållen kontakt.

Jag har även testat detta igen då jag kommit hem, och då bryts kontakten vid ca 80 meter. Jag har inte gjort några förändringar på förutsättningarna.
Jag har kommit fram till att felet borde ha sitt ursprung i sändaren, dock vet jag inte om min LIPO acc har spelat mig ett spratt eller om det är något annat. Inväntar svar från Minicars hur jag skall göra. Tills dess är jag tyvärr markbunden, då jag inte vågar använda radion längre.

Allt i kärran var nytt, alla elektronik var futaba orginal bara för att detta inte skulle kunna hända. Min tröst i sammanhanget är att allt jag hann få allt att fungera, vi fick lite flygtid tillsammans, innehållet i kärran är helt och ingen människa blev skadad (utvändigt).

Tips på felkälla emottages tackamt!

Tråkigt slut för en så fin kärra.
Jag sitter här och mins min egna krash då allt i planet frös i aktuellt läge och jag kunde inte gör något. Planet forsatte att loopa i 2 minuter innan det damp ner i åkern efter att det passerat över parkering, publik och bebyggelse. Väldigt svettigt att bara kunna stå och titta på.

I vilket fall kom vi fram till att mottagaren måste fått strömmen bruten till sig då den har failsafe. Utan mottagning men med ström neutraliserat den alla roder. Vilket den inte gjorde.

Har din mottagaren någon form av failsafe?

/Peter C

Den har failsafe, men funktionen måste aktiveras, vilket jag inte gjort. Skall göra det på alla modeller i framtiden. Trodde i min enfald att det inte skulle behövas...

Den betedde sig som om strömbrytaren var avslagen, men hur skulle den kunna slå av sig själv efter 6 minuters flygning?

Dessutom hade jag sämre räckvidd på radion än tidigare efter kraschen, även om det verkar ha gått över vid testet hemma.

Hur kan man kontrollera att en lipoacc har någon defekt som är osynlig vid spänningsmätning?

Riktigt trist att höra. Det är verkligen surt med krascher där man inte kan skylla på sig själv.... Mina kondoleanser. Har du funderat på att börja bygga i cellplast? Då går bygget mycket fortare (kanske inte fortare än ARFs förvisso) och det är oftast möjligt att laga kraschade kärror.

På sätt och vis hade det varit bra om det hade varit pilotfel. Då hade jag vad jag skulle göra nu - träna. Som det är nu finns det risk att bli strandad på marken resten av säsongen, medans radion är på undersökning. Time will tell...

Frigolit ser ut att vara ett grymt material att bygga i, skall definitivt prova det någon gång.

Skittråkigt med krascher! Man har lagt ner mycket jobb och pengar och så slutar det så
Går den repa upp igen? Undrar en som är proffs på krascher

Hej Emil!
tråkigt att se blir nervös av alla krascher som händer vid fältet i år..

ha det gött Magnus

För mig är den bortom reparation, kanske är den inte det för alla. Det värsta är att glasfiberkroppen fick sig ett par rejäla kyssar. Bitvis är det bara mattan kvar i mitten. Vingen går säkert att rekonstruera, med den främre balken och delar runt den är det bara kaffeved kvar av.

Ingen som har några ideér vad felkällan kan vara?

Det är svårt att säga utan att ha sett och klämt på grejerna.

Felet då min kärra fastnade i loopen var förmodligen att en streamer från ett annat plan kom åt min strömbrytare. Det visade sig troligt att det hade blivit glapp i den. Så när streamern rörde vid den så bröts strömmen. Allt fungerade utan att röra något precis efter att den kom ner. Vid nedslaget blev det förmodligen kontakt i brytaten igen. Jag har kört med samma grejer igen ett flertal gånger och endast tagit bort strömbrytaren. Det har fungerat utan problem. Annars kan jag tänka mig att det var glapp i en skarv till batteriet men det verkar inte troligt.

Efter den insidenten fick jag höra historier om dåligt lödda accar och strömbrytare som var vända åt fel håll. Dvs om något kom åt den under färd så bröt den strömen. Off bakåt On framåt.

En strömbrytare kan må dåligt av vibrationer. Även servo/acc förlägningars skarvar och lödningar mår generellt dåligt av vibrationer (kall lödningar är dåliga i sig men ger med sig fortare vid vibrationer). Men det låter misstänkt med den uppmätta dåliga räckvidden.

Har du kollat antennerna så de inte är av innanför sitt skyddshölje eller sitter dåligt monterade på elektroniken?
Man kan dra i dom samtidigt som man ohm mäter dom. Ska vara 0 hela tiden.
Även sladdarna från accet till mottagaren kan man kolla på samma sätt.

Jag kan bara gissa på ev fel. Försöker därför istället dela med mig av vad jag varit med om. Så kanske det är lättare att utesluta vissa felkällor.

Jag hoppas du kommer fram till en trolig felorsak så du kan åka ut och njuta av några fina höstdagar innan vintern kommer.

Som sagt, tråkigt men ändå tur att kärran inte förstörde något annat än sig själv.
Mina egna erfarenheter är som andra också pekat på: Strömförsörjning eller strömbrytare.

Tack för tipsen! Jag ser efter att gått igenom så mycket jag kan och pratat runt att det finns 2 möjliga orsaker. Fel i sändaren eller att strömbrytaren slagit av sig själv. Jag har kontaktat minicars, så får vi se hur de tycker att jag skall gå tillväga.

Det som känns sämst just nu är att jag inte vågar använda sändaren förrän jag är säker på att den fungerar. Ingen flygning för mig alltså

Det som känns bäst just nu är att jag bestämt mig för vilken modell som kommer att bli ersättare och den finns i lager