Med- och motgångar på årets längsta dag

Åkte upp till fältet vid halvniotiden i kväll. Helt vindstilla och solsken.
Flög två flygningar med den gröna frigolit Zero:n. Båda gångerna, av någon anledning, med högst vingliga starter.
Och värre skulle det bli.
Sedan kom Tommy och Kjell. Tommy med sina två färdigbyggda som han flög helt utan problem.
Kjell flög sin hemmabyggda Storch som verkligen flög sakta.
Sedan äntligen provflög jag mitt hemmabygge, ett monplane som jag konstruerat själv och som jag började bygga när jag jobbade på Statens Skeppsprovningsanstalt.
Där slutade jag 1980 så det har tagit sin tid.
I höstas fick jag för mej att bygga det färdigt. Från början var det tänkt för en glödstiftsmotor men nu sitter där en elmotor. Planet har varit flygfärdigt flera månader med det har liksom inte blivt av att flyga. Bland annat feghet och nu senast, väntan på en garantireparation av min Futabasändare.
Skit av Minicars att det tog sex veckor.
Nåväl nu var planet i luften och det är fortfarande oskatt. Dessutom flög det ganska hyggligt tycker jag. Det vill säga ganska långsamt som det var tänkt. Och så landade det snällt. Har planer på att använda det för fotografering.
Lite osäker dock på hur det flög för övrigt.
Skulle gärna ta hjälp av Linkan eller någon annan duktig flygare för att reda ut det.
Nåväl, jag är nöjd med planet – värre blev det med Zeron.
För jag fick för mej att flyga den en gång till, trots mina vingliga starter tidigare.
Men dom visade sej vara bra jämfört med Zerons sista? start.
Vinglade så mycket att det blev en mycket hårdför markkänning.
Men delarna är ju ganska stora så det borde gå att laga, var Kjells kommentar.
Tveksamt tänker jag nu där jag sitter och tröstar mej med en wisky på årets längsta dag, tillika min första semesterdag.
Och undrar var alla andra flygare var denna kanonfina kväll?